Som en del vet jobbar jag inom kriminalvården som vårdare på ett fängelse som har behandling av dömda som har problem med narkotika och alkohol. På min anstalt jobbar man med detta genom att erbjuda de intagna en behandling som är en del av AA/NA nämligen 12-stegs behandling. Jag har själv suttit med i gruppterapi på den avdelning jag jobbar men har inte fått ett grepp på vad och hur denna behandlingsform fungerar, tills nu. Jag vill inte påstå att jag förstår hela innebörden av denna behandlingsform men jag har fått en inblick i hur kraftfull den kan vara.
Under tre dagar fick jag förmånen att tillsammans med min arbetsgrupp, terapeuter från anstalten samt föreläsare från andra områden inom kvv som jobbar med detta fick jag en inblick i världen varit i stort sett okänd för mig. Jag har under min tid inom kvv sprungit på allt från 20-åriga heroinister till 50-åriga alkoholister alla med mer eller mindre önskan om att vilja kunna sluta med sitt drogande. Vad jag läst mig är att genom att följa de 12-stegen kan alla som har denna problembild få ett liv där drogerna i är det primära. Genom att följa stegen och inte vika av från denna bana kan den mest nedgångna missbrukaren få en rätsida på sitt liv och få ett antal år där han eller hon kan leva ett förhållande vis bra liv. Följer man stegen finns det hopp.
Jag är som sagt var själv inte missbrukare och ni kan misstro min kunskap om förmågan i behandlingen men jag vet vad jag sett och upplevt och jag vet att det ligger helt och fullt hos individen att förändra sitt beteende och en tro på sin egen styrka att vilja och förändra för att lyckas. Det var först i tisdags när vi hade öppet hus för anhöriga på den nya avdelningen som jag verkligen förstod storheten och dynamiken i AA/NA. En av terapeuterna berättade om denna behandlingsform och i ett sammanhang berättade han att han varit på ett möte utomlands. Han berättade inte men jag visste att detta var när han reste i Goa, Indien. Och det var då det slog mig att här kunde man helt okänd uppsöka ett möte var som helst i världen, lämna ut sig själv på ett helt främmande språk men där inne, i möteslokalen var språket universellt för det byggde på känslor och kärlek till livet. Ge man av sina innersta känslor behöver den som lyssnar inte förstå för dynamiken ligger i hur man säger det. Du kan finna stöd, värme och gemenskap genom ett missbruk men inte genom drogerna utan genom kärlek och ord. Om ni har möjlighet, vågar kan jag varmt rekommendera att gå och lyssna och delta i ett öppet möte hos AA/NA. Om du vill ha reda ungför vad som händer tveka inte att höra av er till mig så vägleder jag er så gott jag kan.
