fredag, januari 30, 2009

The Rifles The Great Escape

För att göra allt så underligt som möjligt tänkte jag idag börja skriva på svenska. Varför jag skrivit på engelska handlar väl en del om jag vill öva för min internationella karriär J. Postar en del på vissa engelska mail listor och därför valde jag att skriva på engelska men nu gör jag ett val att gå tillbaka till svenska för att det helt enkelt är lättare. Kanske väljer att göra en kort kommentar på engelska för att mina internationella vänner ska ha lite nöje av att besöka mig. Så över till dagens dryftande.

The Rifles.

Inget vidare stort eller känt band i Sverige, vilket jag kan förstå. P W sa någon gång att det är sköna killar med snygga frisyrer och det ligger kanske något i det, om man bodde i England. Här är mod frisyrer inte lika inne om man inte är nere i pop-England-träsket, vilket då jag är.

The Rifles i alla fall. De kom ett album för att par år sedan som jag har som mp3 och har lyssnat en hel del på. Inga sensationella låtar men tillräckligt catchy för att fånga mitt intresse. Att de inte är nyskapande eller revolutionerande spelar inte så stor roll då – faan det svänger ju – räcker inte det. För en del inte för andra helt ok. Och de spelade så pass bra att jag valde dem framför The View när jag senast var i London. Och The View anses nog vara betydligt mer nyskapande och egna än The Rifles men jag valde Rifles på Brixton. Att jag redan köpt biljett till The Rifles när jag hade möjligheten att köpa en biljett till The View på Astoria, nu blir The Courteeners istället för The View mitt sista besök på Astoria, är en anna histora som kanske hade inneburit andra val . . .

Åter till The Rifles. Ok, konsertern var – sådär. Helt ok men . . . lite tråkig. Snygga frisyrer men lite tråkigt. De nya låtarna lät ungefär som de tidigare. Men idag dök nya plattan upp från Andy på Reflexcd och den är faan bra. Sitter här och hälften av låtarna sitter efter ett par genomlyssningar. Något i mig väk skriva ”Sad but true” men så känner jag inte – Faan det svänger. Det blev en del raljerande så jag tro jag stannar här!

Här är The Rifles med ”The Great Escape”

torsdag, januari 29, 2009

tisdag, januari 27, 2009

Party In Gothenburg


Me in tonic shirt from ben Sherman and tootal scarf. Susanne looking smart as always!

Oasis Gothenburg



So this is about a minute of Oasis in Gothenburg. Must say that they wear not the most energic band I've seen. Susanne and me had a very nice night in Gotenburg. Champagne in the room, Indian take away, Oasis at Scandinavium and the afterparty at The Ritz with Noel anf Gem atending. In all - top!

måndag, januari 05, 2009

The Changing Man

For Christmas I received this book from my parents and now it has come to an end. As many of you know I am a long time Weller friend. This book has been debated on email lists, PW forums and if you have a friend you might have discuss the book with him or her. The book came out after a fall out between Weller and Hewitt and many fans think that this is something between the two and what happened between them should stay between them. The book use their long friendship as a ground to walk all through Wellers career from The Jam until his solo albums. I must say that I find the book very interesting. This is Hewitt truth or his way to look at Weller. For me that not have English as my native language it gives me a look into the songs that for me only have been words before. I’m not that interested in lyrics and most of the time the voice is just an instrument and the words doesn’t mean a thing for me and that is in Swedish, so the meaning of words in English is just – words. The book use songs from Weller career and discuss the meaning of the songs and put them in a context with Weller. I find the book interesting, easy to read and put Hewitt’s view on Weller into perspective.

The book has not changed anything consider my feelings for Weller. As long as he produce music that I like I will buy his records. I like books that just not tell the story from an overview, books that look deeper into the lives and what makes them who they are. Still, the person that now the real truth is Mr Weller himself. And maybe someday we will be able to read his views on his songs and what made him the person he is.

Nelly a la Corbijn