Och det som gör livet lite lättare

Det var ett tag sedan jag tog upp aktuell musik som hamnat på min iPod. Som vanligt har en del trillat ner genom bredbandet och en del i brevnedkastet. Det är alltid roligt att läsa genom recentioner och så trilla en polett ned och hmmm de där lyssnade jag på den plattan ...hmmm ... undrar hur den låter idag och så slutar det med att man har hela katalogen på hårddisken...man lyssnar genom ett par låtar och de flesta gånger är det inte så spännade. Så gjorde jag med Hanoi Rocks. Tog ner allt utom den senaste. Lyssnade och konstaterade att vad snälla de är. Trots det stökiga yttre var musiken väldigt snäll.

Över till lite nytt. Jens Lekman har kommit ut med en ny platta som snurrat bra många gånger på podden och den gör mig lika varm och glad varje gång. night falls over kortedala tillsammans med bonus cd'n jag fick med för att jag förbeställde från service shop kalendervägen 13 d skulle kommit ut i våras istället, eller dagen innan du ska åka på en skön semester. Upplyftande, varm och så fantastikt bra.

En annan platta som jag skulle vilja fått i början på sommaren, gärna innan Hultsfred så att hon kunde gjort ett lika bejublat framträdande som för att par år sedan, eller var det förra året ...?

M.I.A pratar jag om här och hennes andra album Kala är så skönt svängigt så att sommaren hade lyfts till helt andra nivåer tillsammans med den här musiken. Köp, lyssna, dansa och njut.

Oj, vänta, brevbäraren kom.

Och som ett litet brev på posten från min vän i Newcastle dök Mr Paul Wellers nya ut. Eller det är hans samarbete med Andy Lewis som ges ut på acid jazz etiketten och heter Are you trying to be lonely? och är en riktigt svängig poprökare. Oj, jag hade visst beställt tre varianter av den, cd och två vinyl; en svart och en blå. En riktig stomper! Northern Soul, upptempo... och en skön refräng.

Nu ska jag till biblioteket och låna Garry Robsons "No one likes us, we don't care" och få en liten inblick in Milwallinism.

Midvinterblod

Den heter väl så, Mons Kallentofts bok om mordet i Ljungsbro. Jag måste erkänna att det är lika spännande att se vilka namn som dyker upp i boken och vilka karaktärsdrag han har gett dem även om det inte alls stämmer med verkligheten. Jag har vuxit upp under samma tidsperiod som herr Kallentoft i Ljungsbro. Vi har aldrig umgåtts även om vi skulle känna igen varandra, jag skulle känna igen honom i alla fall.

Många av de namn som dyker upp i boken är namn som jag vuxit upp med, en del har jag umgåtts med och de platser som besöks är där jag vuxit upp. Boken är som en resa i min uppväxt, händelser som har hänt vävs in i historien, medvetet eller ej, men för mig får den en dimension som för de flesta andra inte finns. naturligtvis blir det lätt att överanalysera boken och hitta kopplingar till verkliga livet på fler ställen än där det verkligen finns men det är inget jag tänker göra offentligt utan det får bli tillsammans med mina vänner från Ljungsbro. Men verkligheten finns där, invävd i det fiktiva och kan ibland uppdaga händelser som för länge sedan varit begravda.