Oh, whatever, I'm miserble now.
Ligger, eller sitter i sängen, Nelly vid min sida, nosar, pussar på mina fötter, och jag känner enbart tomhet. En förlust, en jävla förlust som i detta nu betyder precis allting. Hur är det möjligt? Hur kan något som en förlust för ett lag som kommer från södra London och denna eftermiddag spelar den viktigaste matchen det här året på Wembley Stadium betyda så mycket för en kille som knappt visat en känsla i hela sitt liv.
Solen skiner utanför fönstret, vindarna är varma, själv sitter jag är i mitt sovrum och i bakgrunden skränar The Smiths först album fram, Hand In glove, men musiken är ingen förlängning av mitt dåliga mående utan en påminnelse om fruktbarheten, om nya möjligheter. Hur illa jag om än tycker om Scunthorpe just nu desto mer kommer jag älska Millwall nästa säsong, i med och motgång.
Oh Lord i'm Miserble Now men låt det vara så. Fotboll kan för somliga ses som ”vad är det värt att bry sig om”, ”hur viktigt är det”. Ja, för mig är det tillräckligt viktgt för att jag ska känna något, glädje, sorg beroende på dagen, men tillräckligt viktigt. När dagens match var slut ville jag inte titta på forum, diskutera matchen, släpp mig fri och jag kommer tillbaka i augusti men det tog inte en timma sedan var jag där igen, kollade, diskuterade men nu är säsongen över och jag kan koppla av ett en stund,men vis ses i augusti.
Men för att knyta ihop det här: Oh, whatever, I'm miserble now, men vi går vidare och kommer igen.
For Jeff, Ros and Bax - Miiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar