Grattis Paul Weller 50 år

Jag kan inte påstå att jag kommer ihåg när min relation till Paul Weller började. Men jag kommer ihåg när jag stod inne på Pet Sounds och köpte på mig av singlarna, jag kommer ihåg att jag betalde 80:- för 7” The Modern World uppe på en skivmässa på Munchenbryggeriet. Att jag köpte Sound Affects när vi var nere hos mormor och morfar hos någon lokal skivhökare i Kallinge. Att jag bara sett honom en gång och det var på The Gift turnén och de spelade på isstadion och vi höll på att bli rånade och få spö av den mobb av skinheads som härjade runt spelningen. Att jag fick en turneaffisch från någon obskyr affär på Gamla brogatan. Att jag senare under året eller något sådant fick spö att några skinheads som kom med AIK bussen på väg till Halmstad och jag på väg till Göteborg för att ta färjan till London och vi sammanstrålade på Vätterledsmotellet utanför Jönköping där jag stod med min The Jam t-shirt och hörde mumlet bakom om att det fanns ett mod eller en engelsman och sedan small det.
Jag tappade bort honom en bit in i The Style Council men snart fanns han där igen. Att jag missade spelningen på Lollipop är mycket irriterande men nu har jag en biljett till spelningen på Brixton Academy i november så förhoppningsvis får jag se en ny spelning med honom. Att jag har i stort sett dubbletter av samtliga av hans album, en del även trippletter, den flesta 7” han gett ut och samtliga album på vinyl och väntar på den 2 juni när nya plattan kommer.
Att denna man hunnit bli 50 och fortfarande är lika aktuell som efter när In The City släptes. Grattis Paul, hoppas du har haft en bra dag, jag ser med spänning fram mot nästa vecka när nya singeln förhoppningsvis dimper ner i tre olika format från Reflexcd och veckan efter när plattan släpps och ska komma i två olika format och sedan i november då jag förhoppningsvis får se dig live.

Vi firar det med en ny video från mannen, myten, legenden

The Courteeners

Lördagkväll - så jag hoppas ni har bra överenseende med felskrivningar och stavfel.

Som ni kanske förstått så var jag över i London för ett par helger sedan. Jag var över för att kolla fotboll, shoppa och om jag hade tur någon bra musik att kolla in. Samtidigt som jag bestämde mig för att åka fick jag en mp3-fil skickad till mig, en fil med The Courteeners. Många gånger kan min musik smak vara väldigt enkel - en hook, en refräng kan räcka för att få mig intresserad - som när jag hörde singeln med The View första gången - superstar tradesman eller vad titeln nu var - fantastiskt. Likadant var känslan när jag fick dessa filer - Acrylic - Cavorting ... allt med på ep:n Here comes the young men. Jag kollade upp bandet som hastigast på nätet och fann att de skulle spela på Astoria på lördagskvällen som jag var i London. Beställde skivan från cdwow innan jag åkte men den hade inte landat hos och helt plötsligt var kvällen för avresa här, en men jag hade läst vissa ironiska jag vet bäst recensioner om bandet av anonyma bloggare men jag var fortfarande bra sugen på lördagskvällen. Biljetten hade ramlat ner med posten och låg tillsammans med andra viktiga handlingar som flygbiljett, bussbiljett samt tågbiljett in till London. Dagen hade varit fenomenal när jag klev in på Astoria på kvällen, toppen väder - Millwall vinst och ett fullsatt Astoria som sjöng långt innan bandet klev på scen. I Sverige har The Courteeners fått en del uppmärksamhet, mest dåligt faktiskt, medelmåttigt britt band som inte gör mer än andra band gör men jag måste säga att upplevelsen av att stå tillsammans med ett utsålt Astoria och där i stort sett hela publiken kan sjunga med i varenda rad av varje låt som bandet framför är en stor känsla. jag satte mig på läktaren i ett bås för en, fick ett så där halvjobbigt gäng av engelsmän där den ena tyckte att de var snyggare än den andre och bad om ursäkt när de nuddade mig men var coola och älskade varje sekund bandet var på scen och jag var en med dem - de verkligen ägde scen. Musiken är en enkel men refrängerna sitter som ... du kommer ihåg dem efter en lyssning i alla fall.

Fotball .....

Om man har med sig en kamera på match, speciellt om det är en digitalkamera med ganska mycket minne på korten finns möjligehten att ta ganska många bilder. Problemet är att man missar måltilfällena för då är man ju upptagen med att skrika ut sin glädje och krama alla som står runt omkring än. Men jag fick ihop några bilder från matchen mellan Millwall och Carlisle som jag tänke dela med mig av. Det blir lite upplandat på matchen men även lite bilder från området runt arenan samt pubbesök och lite annat. Så håll till goda och njut förhoppningsvis av matchdag och ni kan få lite av känslan runt en division tre match i England, London, SE 16.

The Flying Doko Dog

The New Dawn eller The New Den . . .

Redan vid incheckning till The New Dawn kan jag konstatera att billiga hotell i London inte är billiga och saknar service och du får aldrig vad du betalar för, eller så får man det enligt de regler som gäller i ”Londonvärlden”. Anländer till "hotellet" strax efter ett på natten där en förvirrad kille sitter i det som kallas reception. Efter en del tittande och slagande i papper får jag till slut mitt rum - nr 18. Som tur är ligger det på första våningen för här finns ingen hiss. Med restrött kropp tar jag mig uppför trapporna och öppnar dörren. Ett rum som inte är mycket större än en svensk fängelsecell utan toa men med en dusch, en smal säng med ett nattduksbord, ett handfat och en stol. Just det, en form av elektriskt värmeelement samt en tv upphängd på väggen finns också. Jag sätter mig på sängen och känner tröttenheten - jag tittar mig runt och konstaterar att det är i alla fall hyfsat rent.

Dagen efter sitter jag på en buss ute vid South Bermondsey och tittar efter The Den. Bussen står stilla och jag tittar fram mot chauffören. Jag hade frågat vilken hållplats jag skulle av för att hitta till Millwall fotball ground och nu var han på väg bak för att visa av mig. Jag reser mig hastigt och går fram mot honom. Here you are - just follow the road and then to the left. Thanks mate, thanks a lot. In på gatan till vänster - just det, tågtunneln och där skymtar Club shop skylten men är jag på Cold Blow Lane eller Zampa RD?

Är i London själv för att kolla på Millwall avslutande hemmamatch mot Carlisle där de ska spela till sig ett kontrakt för fortsatt spel i engelska division tre. Matchen är imorgon men ville åka ut och kolla på The New Den samt köpa biljetten för att slippa köer imorgon.Väl inne i shoppen smyger jag och två andra snubbar runt och kollar på souvenirer. Vi kastar lite ögon på varandra samtidigt som vi plockar med en halsduk, en keps eller en matchtröja. Är du klar hör jag på västgötska och tittar mot de andra snubbarna. De pratar med varandra och det är klart att det är tre svenskar som smyger omkring ute i västra London och ska fixa biljetter till imorgon. Jag går fram och presenterar mig och de tittar på mig - tjena tjena. Biljett och halsduk fixad så vi gör sällskap till The Bramcote Arms en av få genuina Millwall pubar som har överlevt. Vi tar några pints och pratar match och bestämmer möte imorgon.

Matchdag och ett par timmar till avspark och puben är betydligt mer välbesökt. Vi hittar en soffa och ett litet bord som vi slår oss ned vid - Guinness och Salt/vinegar crisps och viss uppmärksamhet på tv:n som visar Chelsea - Man United.

En äldre man har slagits ned bredvid oss. Han sippar på en Stella pint och följer matchen på tv:n, lyssnar på sitt sällskap och kollar även in oss ibland. Helt plötsligt sträcker han sig fram mot oss och på bredaste skånska - Varför Millwall? Vi kontrar snabbt och frågar vad han gör här. Vi ville ha biljetter till West Ham men där var det slutsålt så då hamnade de här. Att vi följer ett division tre lag och åker över för att se dem spela till sig ett nytt kontrakt är inte lika självklart för alla. Fotboll ska vara av hög nivå för att det ska vara roligt att titta på resonerar säkert många och i den bilden passar inte bilden av Millwall in. Ute i västra London mer känt för sina fans än för sina framgångar på plan. Förklaringen blir ganska kort varför vi är där men jag vet inte om han förstår. Matchen börjar närma sig och vi flyttar oss till The Den istället.


Laget är ute och värmer det sista innan de gör det avslutande laddningen. Publiken tjattrar eller stämmer upp i någon av de sånger som varandrar runt bland publiken på The Den. Det är tur man har ett par timmar på The New Den innan man ska tillbaka the The New Dawn.

Back From London

London resan var sjukt bra - och sjuk blev jag. Dagen efter hemkomst vaknade jag med feber som sugit musten ur mig nu under en vecka men snart kommer en rapport från en av städerna som aldrig sover